Tokyo ar enormt stort. Helt sjukt stort. Har ar mkt som skiljer fran vad man ar van vid forutom just att det ar jattestort, det ar namligen chanel, louis vitton, prada, fendi overallt. Det ar som om man forstorar upp malmlo till perspektivet att vi ar myror pa gatorna, och sa bytar vi ut allt som det star pressbyran, ica och H&M och skriver prada, fendi och chanel pa skyltarna istallet. Nar vi kom fram hit sa var vi helt slut fran flygresan. Vi skulle ju ha ut sa mkt som mojligt av var London vistelse med, sa innan vi flog hit sa at vi hotellfrukost, tranade, och utnyttjade allt som sviten vi bodde i hade att erbjuda. Sen flog vi i 12 timmar och kom fram precis efter rush hour var over sa bussresan fran flyget till shinjuku station tog inte sa lang tid som beraknat.
En sak man tanker pa efter att ha varit pa Londons flygplats jamfort med den har vi landa pa har (narita) ar att London ar totalt oorganiserat och Tokyo ar verkligen ordning och reda. Snallare manniskor i passkontroller har jag aldrig mott, och en sa go och trevlig tulltjansteman man traffade pa har har jag heller aldrig varit med om. Skillnaden pa Tokyo och New York, eller London ar ju att har ar man valkommen forst och misstankt i andra hand for att ha fuffens for sig, i New York tror dom att du ska gora illdad i forsta hand och turista i andra...
Vi gjorde da inte sa mkt forsta dagen mer an att vila pa vart oerhort valplanerade rum dar man verkligen utnyttjat utrymmena till max. och da menar jag maximalt i ordets verkliga bemarkelse!!!
Andra dagen kopte vi dagpass pa tunnelbanan och akte runt till stallen som vi ville bekanta oss med. Vi var i Electric City och kika pa elaffarerna dar. En teknikbogs vata drom var det ju. Sa Fredrik, du borde ju latt aka hit! Sen akte vi till Shibuya, som val anda far anses vara lite av Tokyos mittpunkt kanns det som. Dar sag vi vad vi trodde vara den storsta samlingen japaner som gick att hitta i ett overgangsstalle, shibuya crossing... Det visade sig att det bara var den nast strorsta samlingen... Nyar vid templet var storre!! har man sett lost in translation eller nan annan film harifran i nutida tolkning sa lar man ha sett shibuya crossing. Det ar verkligen helt sjukt!! Sen akte vi vidare till Harajuku. Det var verkligen the place for me! Vilket stalle! hur ska man ens en gang kunna beskriva det? Det var hur grymt som helst. Som en by mitt i stora stora Tokyo med bara dom roligaste affaerna man kan tanka sig for nan som mig. Sneakers, feta klader, alla mojliga och omojliga street wear makren hade sina butiker dar. Det var verkligen helt sjukt.
Efter detta akte vi hem och kaka, och villa upp oss infor nyaret!
Vi borjade nyar med att aka till ropongi hills. Det ar ett jattekomplex flera kvarter stort som har restauranger, affarer, en jattestor bio, ja... det var hur stort som helst. Dar kaka vi Tokyos nationalratt, som ar crepes! dom lever pa crepes har. sma cepperior overallt! och dom serverars pa alla satt du kan tanka dig! vill du ha cheasecake i din crepe, sa finns det! Sen at vi pa vart forsta Hard Rock Cafe nagonsin, och ska man ha varit pa ett sa later det coolast att ha varit i Tokyo! Darifran akte vi till Ebisu, (eller med vasterlansk stavning evisu) darifran kommer ju ett ganska kannt denimforetag. Men det sag vi inte roken av dar. daremot kanndes det som den lugnaste delen av Tokyo an sa lange.
Vi avslutade vid templet i parken vid harajuku...
nu ar det vidare aventyr for oss!
